|
Den fotbollstokige apotekaren
Fotboll det är livet för många brasilianare. Intresset för sporten är enormt och det är ett intresse som delas av alla samhällsklasser. Många offrar sin sista slant på entrebiljetten bara för att få se sitt favoritlag. Enbart i Rio finns det flera lag som håller mycket hög klass och som framför allt bjuder på en underhållande fotboll.
En av de mest fotbollsgalna människor som jag mött träffade jag i just Rio på Rua Gomes Freijes. Mannen - det är mest män som dras till fotbollen i detta land - var affärsman. Han sålde bl a mediciner i sin drogeria. Jag kom in i hans butikför att köpa magmedicin efter att ätit lite för mycket av den brasilianska nationalrätten.
- O senhor, det här preparatet är bra, importado, Johnson&Johnson, sa han. Det var väl det dyraste piller som han hade och som han således tjänade mest på, förmodar jag. Hur som helst, det blev affär.
Mannen var som så många andra nyfiken och kunde inte låta bli att fråga varifrån jag kom. När han förstod att jag kom från Sverige log han med hela ansiktet.
VM 1958, Pele, Stockholm, fantastiskt, sa han. Han frågande naturligtvis om jag såg matchen och jag svarade att jag såg den på teve.
- Marvoloso, fantastisk match, sa apotekaren. öppnade lämmen i disken och kom ut till jag i det lilla kundutrymmet.
- Kom, följ med, sa mannen, föste ut mej på trottoaren, slog igen butiksdörren och låste alla fyra låsen.
Där stod jag med min Johnson&Johnson ask i näven och bara stirrade, vad skulle nu ske.
- Vi går på restaurang, vi måste fira att jag träffat en svensk som såg den fantastiska VM-finalen, sa apotekaren och vi gick in på närmaste restaurang. Det var bara några meter, vägg i vägg. I centrala Rio är det nämligen så att det är knappast aldrig mer än femtio meter mellan krogarna och ungefär samma avstånd mellan drogerierna - de små apoteken.
Vi satt där hela eftermiddagen och när det gått ett par timmar påpekade jag stillsamt för min nyvunne fotbollsvän att han förlorade pengar på att sitta på krogen och bjuda mej på öl i stället för att stå i butiken. Han höll med om det faktiska förhållandet, men hävdade bestämt att det där med att tjäna pengar är en sak, att diskutera fotboll och dricka öl en helt annan. Och givetvis viktigare. Bara man har pengar så man reder sig och kan gå på fotbollsmatcher så är det tillräckligt, menade apotekaren.
- Pengar kan jag tjäna varje dag, när jag vill , eftersom det är min egen affär. Att träffa en svensk och prata fotboll det kan jag inte göra varje dag - det förstår Du väl sa han.
Jag förstod och när solen gått ner skildes vi för det var dags för kvällens stora fotbollsmatch på teve.
- Det blir säkert en bra match i kväll, sa apotekaren och svepte sista skvätten i ölglaset, men det går ju aldrig upp mot en VM-final. Han suckade när han sa den sista delen av meningen och när han uttalade ordet VM-final såg han verkligen vemodig ut.
|
